Först vill jag bara säga att jag verkligen inte kan fatta att jag bara har 13 av 289 dagar kvar här, hos min älskade värdfamilj i Spanien. Allt har gått så himla fort, för fort. Skulle göra nästan vad som helst för att va kvar här ett år till. Man märker att allt börjar gå mot sitt slut när ens värdfamilj fått reda på nästa elev som ska bo här, i mitt lilla rum/garderob, sova i min säng och få all god mat jag fått - man ska redan bli utbytt. Och att man bara har tre saker kvar i skolan gör att man på ett sätt känner sig fri, då man ständigt haft typ 8 grejer på ryggen. Efter fredag är jag helt klar med allt i skolan, det enda skolan har kvar då att erbjuda är en dag i Tarifa med surf, en klassresa till ett vattenland och en studentfest i Benalmádena, sen är det dags att säga hejdå till de flesta och sen har man bara två hela dagar kvar att njuta av allt som funkytown har att erbjuda. Jag är inte mentalt förberedd att lämna allt och alla, min stora familj här. 

 

Förutom att det ska bli sorgligt att lämna allt så är jag otroligt glad över att jag faktiskt valde att åka hit, har lärt mig så otroligt mycket och utvecklats något så pass! För er som funderar på att göra ett sånt här år utomlands så kan jag bara säga till er att ni ska inte tveka en sekund! Du kommer vara så glad att du åkte hit när du väl varit här. Och om du funderar på att kanske åka till svenska skolan i London, Bryssel, Madrid, Paris eller Nairobi så kan jag bara säga: åk till Fuengirola! Det är så många som befkräftat att ingen av de andra skolorna har samma sammanhållning som vi på Costa del Sol här - de ångrar sig med andra ord lite att de inte åkte hit istället, och jag tycker definitivt att ni ska lyda deras råd, alla dagar i veckan. Om detta väckt lite mer funderingar är det bara att lägga in en kommentar och fråga precis vad som helst!

 

Känner jag mig själv rätt kommer det komma ett till känslomässigt inlägg om detta nån gång framöver - antingen innan jag åker hem eller när jag sitter hemma i Sverige snyftande för att jag saknar allt detta, det märker vi.